Det finns faktiskt ljusa sidor av den här ön oxå!

Jag och Hanna

På min tid på ön har jag ju faktiskt träffat en massa fina människor. Skaffat åtminstonne en riktig vän -Hanna- som jag tror faktiskt för livet, men även nya kompisar, Förstår ni skillnaden? Vi har gått på härliga konserter och haft balla och grymma gästlärare och för att inte tala om vår ordinarie lärare: Jennikel- en fantastisk kvinna! Tiden på ön är inte slut än, men jag kände att mina inlägg från ön hittills bara har handlat om maten som varit kass, jag har liksom missat att berätta om allt det bra. Om de 45 låtarna vi lärt oss och om de nya coola ornamenten jag kan göra på fiol. Om vår roadtrip runt på ön den där soliga men ack så blåsiga söndagen och om alla Sej-skämt. Jag har inte heller berättat om alla fina godnatt-kramar man får i huset eller om alla skrattattacker.

Nu har jag iallafall sammanfattat delar av det bra. Men det finns en massa mer. Ibland krävs det bara att nån säger åt en på skarpen för att man ska hitta ut ur den mörka tunneln. Så tack för det. Nu är jag ute. Fokus på framtid och nutid inte dåtid!

Mat eller bara idioti som egentligen ingen skulle varken laga eller äta?

Att bo på den här ön tär på hela mig. Människor som jag säkert skulle acceptera och orka med i vanliga fall känner jag ibland och ofta för att skälla ut, skrika åt eller bara ignorera. Det är inte bra.

Maten här blir sämre och sämre. Om någon skulle fråga mig om jag kunde rekommendera skolan måste jag tyvärr säga att rektorn är konstig och om man ändå vill gå här på en av de fantastiska utbildningarna så ska man skaffa sig ett annat boende på ön och laga sin egen mat. Det är en restaurang, och de första två tre veckorna vi gick här var maten toppen. Men då vare ju bara vi oxå. Bara min klass (och vi är bara 5 ur klassen som bor på skolan). Igår till middag serverades skinkrullader (skulle säkert kunna låta smarrigt men...), skinkan såg ut att vara den som blev över från frukosten, och på dessa skinkrullar låg det en massa smält ost - förmodligen även den från frukosten. Till det serverades inget annat än sallad.

Idag till lunch fick vi isterband.. igen! Hur ofta äter ni isterband hemma? Hur ofta tror ni dom lagar det åt sig själva? Jag har frågat hur många som helst, och de flesta äter inte isterband. Så varför servera oss det? På 8 veckor har vi nog minst fått det 7-8 gånger. Hmm. Idag till middag, det jag alltså skulle ätit om jag klarat av det (och som de flesta vet är jag inte den kräsnaste, men nu börjar det bli löjligt drygt), så var det nuggets, ris och en kall currysås. Såna nuggets som man köper i en jättestor påse och kastar i ugnen i 5 minuter. Vi betalar över 5000 i månaden för att bo och äta på det här stället, varav jag har hört att mer än hälften går till maten. Jag har aldrig någonsin lagt så mycket pengar på mat under en månad och har alltid ätit så sjukt mycket bättre. Frågan är om de som jobbar i köket någonsin skulle äta dom nuggetsen själva? Skulle de någonsin servera nuggetsen till andra gäster? Skulle de servera det hemma? Varför inte lägga ner 10 minuters åtanke och kärlek i maten och servera sånt som man själv äter?

Vad får vi för mat annars? Ja, en jävla massa panerad sej, med en kall sås och potatis.
En fråga till, till er där ute; Hur ofta äter ni panerad fisk där hemma? 3 gånger i veckan? Nä jag tänkte väl det, kanske 2 gånger i månaden? Mer vanligt ja. '

Så idag har jag inte ätit något. Idag igen. Yoghurt till middag känns inte så lockande längre.
Och skit, känns ännu mindre lockande.