Hej hopp gummisnopp, så var man Norrköpingsbo.
Eller ja nästan så fort gick det.

Jul, jul, strålande jul

På bilden är jag och min ingifta syster Saabine med voff på julafton.

Så var julen här, med klappar, gran å en rackarns massa mat :) Det kändes fint även i år att få se glada miner och att julklapparna var rätt. Har gett bort lite Unicef klappar å lite "vanliga" klappar, men har försökt tänka på världen i mitt julfirande i år. Förra årets löfte var nämligen att bli en bättre å starkare människa och jag tror faktiskt att jag har lyckats hålla det!

Julskinkan var självklart kravmärkt och från en lokal gård å lokal slaktare, ingen scan-skit! Å mycket hemmalagad mat, Mmm!

Har fått fina julklappar oxå, ett Fia med hutt! (hehe tack Bine!), raggsockor å andra varma bra sockor (precis som jag önskat mig) å lite presentkort på indiska (Passar ju perfekt nu när jag ska flytta neråt)! Bilen fick jag ju i Julklapp av far å Sussi med :D

Nu ska jag återgå till packandet, jag flyttar visst ner till Norrköping på söndag! Galet men sant. På måndag ska jag börja den två-dagars långa utbildningen till jobbet å sen rätt på å börja jobba i Linköping på onsdag. Jag ska värva månadsgivare åt IM-individuell människohjälp.. Besök IM´s hemsida för att förstå vad dom gör ;) Även detta är väl ett steg mot att bli en bättre världsmedborgare.

Tankar om vuxna och vettiga julklappar

Kompletterar gårdagens inlägg med ett utdrag från Wikipedia:
"Begreppet vuxen innebär att en person är gammal nog att klara sig utan stöd från föräldrar eller andra vårdnadshavare. I Västerländska samhällen brukar denna ålder anses vara uppnådd vid 24-26 ålder, vilket också brukar kallas myndighetsålder....."

Tvivel uppstår. Jag tror ju att man alltid vill ha stöd ifrån sina föräldrar, jag känner inte många "vuxna" som inte har sna föräldrars stöd. I detta fall antar jag att de kanske menar ekonomiskt och inte känslomässigt, i såna fall klumpigt uttryckt. Ni Vuxna därute, har ni några kommentarer?

I övrigt vill jag dela med mig av en länk till er som är ute i sista minuten med era klappar, skit i stora klumpiga paket och röriga varuhus: UNICEF (Det går att klicka på unicef så kommer man till deras hemsida.

I kärlek, Ida

Jul och vuxenpoäng

...och jag är vilse och i vissas ögon vuxen. Det har en läskig klang ordet "vuxen". Som att man i och med den dagen man ser sig själv eller då andra ser mig som vuxen har en hel värld fylld av ansvar på sina axlar. Men är det verkligen bara fy, skam och usch att vara vuxen? När man hör sig själv säga saker som är bättre både för en själv och för andra? Har samlat vuxenpoäng idag som jag faktiskt är stolt över. Jag behöver inte egentligen le generat nästa gång nån säger att jag börjar bli vuxen. Ja, jag kanske börjar bli vuxen.

Vissa saker med mig kommer nog dock aldrig att förändras och allt jag redan hunnit med och gjort kommer aldrig att försvinna. Jag kommer alltid älska sommarens varma fläktar, att få stå längs vägen med tummen i vädret på sommaren för att ta mig mot nya äventyr. Jag kommer fortfarande älska att sova under bar himmel, känna marken mot mina bara fötter, dansa in soluppgångar och nergångar. Jag kommer fortfarande vara samma jävla Ida. Jag är fortfarande Ida.

Jag tycker fortfarande ordet vuxen har en läskig klang och kommer inte alltid vilja erkänna att jag nog börjar bli vuxen. Jag kommer nog fortfarande ibland generat vifta bort vuxenpoäng folk delar ut. Men det är oxå en del av det. En del av att bli vuxen. Antar jag.

Å det här inlägget skulle egentligen handla om julen. Det var det jag tänkte när jag gjorde en ny bakgrund till bloggen idag och när jag öppnade sidan för att skriva ett nytt inlägg. Men har haft tre telefonsamtal och viss sms-kontakt under kvällen som fått mig att säga och agera vuxet. Det påverkade mig, på ett positivt sätt. Jag ser fram emot det nya året, år 2010. Ett år med nya möjligheter, nya erfarenheter och nya vuxenpoäng.

En vit jul :)

Årets jul blir definitivt vit, försök smälta all den här snön på tre dagar! Det går inte och tur var väl det :) Jag dansar runt den här vintern, har tidigare (sen knäolyckan) hatat vintern starkt och knappt vågat gå ute själv på grund av halkan. Men inte i år, jag vet inte vad som har hänt, vad som är skillnaden. Men jag bryr mig inte heller, huvudsaken är att jag i år känner mig fri och obehindrad trots snö och is!

På nyårsafton har jag lyckats starta spelmansnyårsfest i Sundsvall hemma hos Almroths, haha, jag har ju inget eget hem å dom tyckte oxå att det skulle vara roligt! Det ska bli skoj :) Några spelande själar som känner sig sugna?

Nu ska jag ta med mig Njuton-Tuton på morgonpromenad, längta lite till Norrköping och tänka på julen - Julstämningen börjar infinna sig!

Snöyra och vilda lastbilschaufförer!

Min resa tillbaka till Dalarna var fylld av snöyra och vilda lastbilschaufförer. Folk vet att vintern kommer varje år, folk vet att det blir halt om vintern och folk vet att snöstorm minskar sikten. Ändock blinkas det med hellysen och grimascheras om man sänker farten något. Sen kördes det om, och gissa om det inte var jag som var i diket denna gång! Nej, jag hade ju anpassat hastigheten!

Resan gick bra i överlag, har spänt mig väldigt på grund av det dåliga väglaget och framför allt sikten så när jag väl kom "hem" (har så många olika hem nu, inget är mitt eget dock..) var jag helt slut. Vinter, vinter, vinter. Newton-bus, en slaffsig pizza till lunch/middag å sen soffläge med Newton <3

Tack igen för fantastiska dagar och för er gästfrihet Almroths! Ni är underbara :)

Dubbdäck, lek och musik

Har dubbdäck på bilen. Tack Almroths å tack Swing, ni är fina och bra <3 Kommer på igen: Jag har körkort! Haha banne mig! :D

Saknar Newton så hjärtat bultar snett, men imorn far jag ju "hem"! :) Är kvar i Sundsvall och spelar för glatta livet, i det hela tagen (om man bortser från den ständiga bristen på pengar) så är livet bra just nu. Det går framåt, jag känner det. Framåt. På lördag blir det julgodisbak med Lillebror, det känns fint. Och förhoppningsvis kanske lite pulka-åkning, för nu banne mig äre vinter!

Dikes-Ida

Dikes Ida ska bli mitt nya namn. Haha. Mina däck är inte i bästa skick, hm. Dubben går snarare inåt än utåt så att säga. Så även idag har jag tagit dikesvägen för att rädda mitt skinn.
I korsningen i Gnarp här på kvällen så skulle jag svänga höger in på sörfjärdsvägen (det är där inne Farmor och Farfar bor). Bakom mig låg en lastbil och jag hade under hela sträckan på motorvägen hållit farten väldigt låg (60! på 90 vägen) och saktade ner i tid innan korsningen. Lastbilen börjar blinka med hellysena åt mig och han kommer närmare och närmare. Han får nog inte stopp på lastbilen! Paniken kom närmare och jag ligger i vägen för en gigantisk lastbil som i korsningen (som är i slutet av en lätt nerförsbacke) ska rakt fram, svajar fram. Jag börjar svänga och ser lastbilens hellysen panikslaget lysa mig i nacken. Valet blev snabbt, diket eller mos av lastbil? DIKET! Sladdar ner på bromsen och rattar på isen ner i diket, växlar ner till tvåan och får som tur är fäste i diket och kommer upp på min sörfjärdsväg. Jag stannade några hundra meter in och känner mitt hjärta bulta i halsgropen. Är det det där man kallar nära döden upplevelse tro? Ja.

Jisses vilka äventyr. Trots att jag saktat ner och signalerat i tid hade inte lastbilsföraren lika god framförhållning som mig tydligen. Jag trodde jag skulle skita knäck i både spiraler och andra former där ett tag! Haha.

Nu blire bastu (som det även blev igårkväll, ja vi är finnar!) :D

Min första långfärdskörning. Åh jisses!

Å jisses.
Jag har körkort. Självklart. Jag har körkort.

I fredags tog jag därför tåget (hehe :O) till sthlm. Kände inte för att snurra in mig i ett stockholm tre dagar efter att lappen var tagen. I stockholm blev jag uppmött av Johan som tog med mig ut till Kulturama (så jag skulle slippa gå vilse på vägen), så gick jag på Anna's och Annas sångklass 's Julavslutningskonsert! Hon sjunger så jag får rysningar och har verkligen utvecklats till höjder under hösten. Hon sjöng "Bridge over troubled water" och tittade mig i ögonen. Jag grät och hade rysningar! Hon kommer att komma långt, ta världen med storm en dag och sätta alla i de rysningar jag hade. Jag är säker. Hon kommer bli en stjärna. I min värld är hon en stjärna. <3

Så tog jag tvärbanan till Gullmarsplan, gick till fel spår på Gullmars och åkte åt fel håll. Bytte tåg nånstans kanske en kvart ifrån gullmars och åkte mot T-centralen. Ååh vilken tur att jag inte tog bilen så jag åkte vilse? (ironisk!) haha! Tog mig iaf efter om och men hem till Falun till ett på natten, somnade som en stock och vaknade sked med Newton <3

Lördag. Ååh denna lördag. Nu kommer vi till min första långfärdskörning.
Jag for vid elva på förmiddagen igår, skulle ju in till stan (Falun) först för att unna mig en BH. Jag har ju inte ägt en BH nu på nästan 3 månader.. Nu äger jag en! Klockan blev strax efter tolv innan jag var ute ur stan och sen blåste jag på. Rätt ut på äventyr med mig. Kom till Gävle, svängde ut på E4:an.. men kommer inte upp i fart för bilen börjar rycka. Å jisses tankmätaren visar strax nere på det röda. Oops. Är det nåt jag glömt kanske?!

Så där ligger jag på Motorvägen. I 70 km/h när alla andra ligger bakom mig och vill köra i minst 110. Det känns som att de milen som är fram till bensinstationen består under timtal. Förmodligen var det bara en känsla. Bilen började rycka igen när jag såg infarten till närmaste bensinstation och jag bokstavligt talat rullar in bredvid pumpen. Å jisses. Note till mig själv: Kom ihåg att tanka!

Strax före Hudiksvall, kanske Enånger skulle jag gissa på, ligger en bil med husvagn läskigt nära, han svänger ut på fel vägbana och tillbaka igen. Han svänger ner med husvagnen i diket å upp igen. Blinkar med hel-lysen och blinkers åt alla håll och på konstiga ställen. Han saktar in så jag kör ifrån honom och kommer sen ifatt mig igen. Lägger sig i häcken på mig och ut på fel vägbana. Förmodligen jättefull eller kraftigt påverkad av annat. Polis kopplas in och till slut blir jag ivägviftad. Skönt. Husvagnsbilisten är fast. Nu kändes färden lättare och väl i Sundsvall var jag på en fantastisk konsert, fick gudomlig mat och spelade några grymma låtar!

Idag for jag hem till käraste Farmor å Farfar för Lucialunch. Snön faller under hela dagen och det blev som det blir på vintern; Mörkt, halt och slaskigt. Men jag skulle ju tillbaka till Sundsvall hade jag lovat så jag gav mig ut på vägen, i lugnt tempo - man vill ju inte riskera nånting. Men... Kanske en mil efter Gnarp får en lastbil lite sladd på sitt släp, så jag (som redan ligger i 70-80 på 100 vägen) försöker bromsa in lite ytterligare. Men ack så det gick. Det kändes som att bilen lyfte lite ifrån vägen och det dröjde inte långt för ens jag tagit den glidande vägen över ett dike upp på en vändficka. Lagom chockslagen stängde jag av bilen och skrek rakt ut. Haha. Men det gick ju ändå bra. Jag gick ut och kände på däcken, dubben gick snarare inåt än utåt. Aj då. Efter en halvtimma inne på vändfickan och mina nerver hade lugnat ner sig bestämde jag mig för att inte fortsätta upp till Sundsvall. Jag vände och här sitter jag nu hemma hos farmor med nervlugnande choklad och en liten Whiskey. Puh.

Så mina första långkörningar. Ja Jisses är allt jag kan säga tror jag.
Påverkade husvagnsbilister, näst intill soppatorsk på E4:an och sladd på bilen av vägen.
Trots detta vill jag fortsätta köra bil och har haft en fantastiskt fin helg!

Tiden har gått och jag är glad!

Har haft ett gäng intensiva veckor. Och äntligen kom det goda resultatet!

I förra veckan:
Tisdag vare halkbana å riskettan (check!)
Onsdag var det jobb-intervjun i Linköping (Got that one to!) vet inte än hur många timmar, men en del får jag iaf definitivt! :)
Torsdag var det skrivning för körkortet (60 av 65 möjliga, GODKÄND!)
Fredag hade jag å grabbarna i St.Pats en riktigt härlig spelning, vi är fan grymma asså! :)
Lördag spelades det i Stockholm med Russindalens, Mats å Flurfôlk :)
Söndag VILA!

Å så till dagens bedrift.
Jag gjorde det, jag klarade uppkörningen.
JAG HAR KÖRKORT! :D