Kärlek-kärlek-kärlek

Underbarelse.. Bevackrelse!

Kärlek och stugbygge

Det snurrar fjärilar runt mitt huvud,
jag dansar i mig själv.
Jag lär mig flyga bäst på marken,
mina sinnen svävar högt.
Det snurrar stjärnor i min mage,
jag dansar med dig.
Du ger mig vingar och lycka,
min kärlek, din kärlek.
Vår kärlek.

Stugbygget/renoveringen går framåt, nu är det inte mycket kvar! Sista gipsskivorna ska upp i köket, sen ska kaminen monteras, väggar målas, golv läggas och köksutrustningen in. Det blir fantastiskt! Min egen stuga. Mina egna färger. Mitt hem. Imorn går bilen till Falun, jag drar med mig Bevackrelse som flytthjälp, allt ska packas ihop på tisdag och onsdag hoppas jag flyttstäda och köra lasset upp till Ljusbacken. Hejdå Dalarna, Hej kära Hälsingland! Det är ju strålande! :) Alla mina saker får bo i en källare här på Ljusbacken tills stugan är klar, men jag tror att allt är färdigt om 2 veckor! :D Hoppas! Haha.

(Jag ingår i ett vi!)

Ärligheten

Ligger i en soffa hos bevackrelse. Det är underbart. Det enda som lyser upp hela stugan är ett stearinljus, han spelar 12 strängad gitarr och sjunger för mig. Jag dör. "Här ta hela min själ, det är lika bra att jag ger upp, jag är din." Mina känslor har skrikit hela dagen, min rastlösa själ drog mig ut i skogen i timtal i ett försök att dölja alla känslor som jag kanske inte ville visa för andra. Inte ens dig, du som skapar dem. Förvirring i all klarhet sprider sig i min själ och jag vet inte själv hur man hanterar känslor som dessa. Har ag aldrig känt dem förr? Jag blir galen, är galen. vem är vem i denna hysteri? Vem är jag i detta kaos? Är jag, jag eler stjäl jag någon annans känslor och tankar? Är det jag som tänker allt det här - Är det jag som vill bo i skogen på en gård där allting flyter samman i kärlek och harmoni? Eller är det ett ideal och samvetskal som är kar där inget står kvar? Jag vet inte. Strunt samma egentligen. Låt mig få sväva... Du får mig att sväva. Jävla jävel! :)

"allt vad du vill så får du,
allt vad du vill så får du
Hela min kropp och halva min själ,
ja det ska du får för du gör mig så väl...."

Fantastiskt - fanatiskt?

Ljusbacken, ljusbacken, ljusbacken.
Jag går som i en dröm, varje gång jag tar första steget in på Ljusbackens gård, eller rullar in med bilen så bara släpper alla spänningar. All tänkbar stress rinner av mina axlar. Det känns som att jag inte behöver ord, eller tankar. Allt får existera och vara precis som det är, för att citera Bevackrelse "Allt är ju ändå alltid som det är". Det är ju riktigt sant. Oavsett hur man vrider och vänder på saker så är det ju ändå som det är. Oavsett hur jag värderar saker, vad jag tänker om och känner för saker så är de som de är.
Fantastiskt - fanatiskt.

Jag går som ett barfota barn på jorden,
trippande runt på tå, går varsamt, långsamt,
vill inte missa att se eller känna något.
Jag gråter av fascination, får inte fram orden,
mina ögon strålar och jag tar in allt, allt.
Är jag nyfödd eller har det alltid pågått?

Jag är inte längre vilsen, jag är galen,
svävar fram över marken, vaken och i lättnad
Tänk att allt finns här, inte bara i drömmar,
Behöver inte längre förstå, struntar i moralen,
Jag ser inte längre mörkret, blir blindad av ljus.
Jag hänförs, ingen början inget slut, allt strömmar.

Nu sitter jag i Sundsvall, har spelat med Swingen och vi är trötta, men laddade inför konsert i Stöde Begravningskapell imorn, hoppas det kommer mycket folk, för jag tror att vi är fantastiska, fanatiska!

Har bara varit ifrån Ljusbacken i några timmar, följde tummen och solskenet liftandes till Sundsvall, mötte härliga människor (som vanligt! Med ett leende möter man leenden!). Men nu längtar jag tillbaka lite i smyg (Hur smygit blev det egentligen, nu när jag skrivit det på bloggen för hela världen att läsa?)

Existerar du? Eller har jag hittat på att vi finns? Det är lite för vackert för att vara sanning...