Vattenpipa och framtidskval

På nåt vis, trots att jag är ledig de andra dagarna också, så var det väldigt skönt med helg. I fredags var det vattenpipa å hemmagjort vin på en filt på Thea & Tobbes uteplats, perfekt! Kvällen avslutades med några polskor uppe på en hög kulle där det var födelsedagskalas :) Lördagen blev det lunch på en Grekisk restaurang med Johnny, sen Reasons på seasidefestivalen. På kvällen blev det återigen vattenpipa och god dryck, fast denna gång inne hos Thea & Tobbe, med betydligt mycket mer folk! Otroligt att så många människor går att klämma in i en sån liten lägenhet!

Jag har försökt ta helg även i hjärnan, tänk att få låta tankarna vila för några dagar. Det verkar tyvärr inte gå. Ju mer folk frågar mig om vad jag vill göra sen stiger paniken. Jag har ingen aning. Jag har ingen aning. Jag har ingen aning. Jag vet inte ens vad jag vill göra imorn. Men jag vet. Jag borde redan ha bestämt vad jag ska göra till hösten..vintern..våren..

En vissen dag

Första dagen på resten av mitt liv.
Varje dag är väl egentligen första dagen, men idag har jag tagit ett stort kliv. Ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för mig? Newton snarkar redan på golvet och Johnny läser lite om Bild- musik -och rörelseterapi för att få en inblick i metoden jag ska prova på. Det har varit en kämpig dag med fler motgångar än medgångar och jag hoppas att morgondagen är ljusare. Ikväll önskar jag lycka till världens alla människor och åt mig själv önskar jag en god natts sömn. Yay för sömnpiller.

Idag var jag bra som klev upp fast jag inte ville.
Idag var jag bra som gick till terapin.
Idag var jag bra som stod på mig och förklarade något jobbigt.

¡Kommentera gärna med tre egna "Idag var jag bra som..." inget är för litet att nämnas. Och alla har minst tre bra saker!

Soliga dagar

Jag bor nu igen i Falun, solen skiner men mina vårkänslor är på vift! Jag längtar, som alla andra den här tiden, efter äventyr, sommarbad och sena nätter, konserter och dans in på morgontimmarna.. Men många av mina tankar är vinklade åt andra håll än jag nånsin kunde tro, inte åt riktigt samma håll som tidigare somrar, och än så länge skräms jag för mycket av tankarna för att säga (eller skriva) dem högt.

Imorn: Lunchkonsert i Rättvik på RäFV
Torsdag: Första bildterapin (Är nervös och vill inte alls!)
Fredag: Fest i en park?
Lördag: Reasons Why konsert på seasidefestivalen i Falun

Jag är duktig på att fylla min tid iaf.. Vet inte hur bra det är egentligen. Jag är tröttare än trött hela tiden och försöker så gott som det bara går springa ifrån mina tankar och min oro. Men jag antar att Torsdagen kommer hjälpa allt att göra sig påmint!

Nu ska jag sova, Newton grymtar redan på golvet! <3

Trio 323 i Värnamo!

Lite reklam ska man göra!

VI sitter i Jönköping och laddar inför spelningar i Värnamo imorgon (fredag). Evenemanget heter Krogsvängen och innebär att gästerna har köpt ett häfte med biljetter som ger "smakprov" på mat och dryck på stadens krogar/restauranger. Lite öppet hus i hela värnamo. Där ska vi finnas och spela på dessa restauranger, fantastiskt! :)

Har ni vägarna förbi Värnamo så dyk upp vettja, vi (Trio 323 = Klonk + Mats) finns att hitta i staden 14.00-18.00!

Flykt eller betingad rastlöshet?

Min hjärna är överfull hela tiden och jag vet inte vart jag ska ta vägen med allt. Vill skita i allt, vill fara iväg å vara borta ett år å komma tillbaka som en ny människa, så som dom gör på film liksom. Men går det? Jag har ju försökt fly förut, utan lycka. Men frågan är ifall det nu är ett rent flyktbeteende av rädsla eller om jag helt enkelt är en rastlös paradisfågel som behöver se? Jag vet inte vart jag ska lägga mitt fokus eller om jag i över huvud taget kommer klara av att lägga mitt folkus där terapeuten vill, där terapeuten vill ha mitt fokus. Jag har en tid den 20:e. Från att det var 3 månaders kö sprang jag förbi dem alla och står nu längst fram med en första tid om en å en halv vecka. Sjukvården i Dalarna är bra på vissa sätt och på vissa ställen iaf.

Frankrike eller inte frankrike är frågan nu? Åker jag av glädje eller rädsla?
Mitt huvud känns mosat och imorn måste jag åka. Inte till Frankrike, men Torsdag 6/5-Söndag 16/5 Linköping-Enköping-Linköping-Sthlm-Linköping-Jönköping-Värnamo-Falun...

Förändringar & landbanor

Flytten är klar, nu bor jag i Falun igen. I ett minirum i johnnys hus, som varit vårat hus. Känslan är både trygg och förvirrad, det är skönt att vara på en plats där jag kan vara säker. Lugn i att vara mig själv 24-7. Johnny känner ju redan alla mina sidor. Dock vet jag ju att det här bara är tillfälligt, frågan är om jag då tillfälligt kommer tillåta mig själv att landa? Om jag tillfälligt kommer låta lugnet lägga sig som ett täcke över mig, eller om jag istället kommer stressa över nästa steg? Nästa flytt? Jag försöker hålla mig vid tanken om nuet. Det är skönt iaf, att vakna upp med Newtons pussar, att busa i skogen, bo nära för en tid. Hur lång blir tiden?