Ärligheten

Ligger i en soffa hos bevackrelse. Det är underbart. Det enda som lyser upp hela stugan är ett stearinljus, han spelar 12 strängad gitarr och sjunger för mig. Jag dör. "Här ta hela min själ, det är lika bra att jag ger upp, jag är din." Mina känslor har skrikit hela dagen, min rastlösa själ drog mig ut i skogen i timtal i ett försök att dölja alla känslor som jag kanske inte ville visa för andra. Inte ens dig, du som skapar dem. Förvirring i all klarhet sprider sig i min själ och jag vet inte själv hur man hanterar känslor som dessa. Har ag aldrig känt dem förr? Jag blir galen, är galen. vem är vem i denna hysteri? Vem är jag i detta kaos? Är jag, jag eler stjäl jag någon annans känslor och tankar? Är det jag som tänker allt det här - Är det jag som vill bo i skogen på en gård där allting flyter samman i kärlek och harmoni? Eller är det ett ideal och samvetskal som är kar där inget står kvar? Jag vet inte. Strunt samma egentligen. Låt mig få sväva... Du får mig att sväva. Jävla jävel! :)

"allt vad du vill så får du,
allt vad du vill så får du
Hela min kropp och halva min själ,
ja det ska du får för du gör mig så väl...."