Min hjärna är överfull hela tiden och jag vet inte vart jag ska ta vägen med allt. Vill skita i allt, vill fara iväg å vara borta ett år å komma tillbaka som en ny människa, så som dom gör på film liksom. Men går det? Jag har ju försökt fly förut, utan lycka. Men frågan är ifall det nu är ett rent flyktbeteende av rädsla eller om jag helt enkelt är en rastlös paradisfågel som behöver se? Jag vet inte vart jag ska lägga mitt fokus eller om jag i över huvud taget kommer klara av att lägga mitt folkus där terapeuten vill, där terapeuten vill ha mitt fokus. Jag har en tid den 20:e. Från att det var 3 månaders kö sprang jag förbi dem alla och står nu längst fram med en första tid om en å en halv vecka. Sjukvården i Dalarna är bra på vissa sätt och på vissa ställen iaf.
Frankrike eller inte frankrike är frågan nu? Åker jag av glädje eller rädsla?
Mitt huvud känns mosat och imorn måste jag åka. Inte till Frankrike, men Torsdag 6/5-Söndag 16/5 Linköping-Enköping-Linköping-Sthlm-Linköping-Jönköping-Värnamo-Falun...
Din hjärna må vara överfull, men du är lika söt endå! :)
SvaraRadera