Jag har mött en annan människa som ser mig. Jag ser mig, han ser mig, jag ser honom och han ser sig själv. Vi lever med varandra inte bredvid varandra.
På ett fantastiskt frigjort vis känns det som att jag här och nu hela tiden kan vara just här och nu. Jag är inte i en framtid och inte fylld av oro, jag tänker inte bakåt och jämför - allt är precis som det ska vara och jag känner tillit till vad som sker. Jag vågar vara glad när jag är glad på samma sätt som jag vågar vara ledsen när jag är ledsen, alla känslor är lika mycket värda. Min vän P-T sa en gång, eller flera, att alla borde lära sig att affirmera. Då förstod jag ingenting, jag försökte men kände ingen tillit till något av det jag ville affirmera - och hur ska det då kunna fungera? Nu förstår jag. Be och du ska få.
"Jag är rik, nöjd med mig själv och min tillvaro, allt är som det ska vara." - sen jag började tänka så, så flyter allt på mycket bättre, sen jag började acceptera mina egna tankar och mina egna påhitt, sen jag plötsligt förstod tillit är mitt liv fyllt av kärlek och just -tillit. Att acceptera sig själv och att bli bästa vän med sig själv. Tänk att det kunde vara så svårt att hitta men ack så värdefull. Tacksamhet och Tillit. Tacksamhet och Tillit. Kärlek <3
Jag andas in djupa andetag av din doft, smeker ditt hår med min ena hand och den andra håller du i din mot ditt hjärta. Känner din puls sakta slå och lyssnar på dina andetag. Bevackrelse.
Frid.
Regndroppar faller sakta på min kind
en känsla som får dig att se
Tårar som rinner, jag ber
om tillit till allt som jag ser
Solen strålar varmt mot min hud,
en nakenhet så öppen
ljuset som strålar när du ler
Tillit till allt som du ger
Ljuset som strålar när du ler
Tillit till allt som jag ser
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar