tisdag 2 juni 2009

Åt helvete med världen!

Fy fan vad mycket det är nu. Åt helvete med allt! Har jag lust att skrika, men det reder ju inte ut nånting faktiskt.

Du skrev, "var är min mobil", anar att det är en undanflykt, för dessvärre så vet jag att du har hemtelefon, du har lärt dig att skriva mail, blogg och skriva på facebook, Robban har en mobil du kan låna och du har vänner med telefoner att låna. Du har en blogg och du vet min bloggadress. Mitt nummer finns på eniro och ja, du vet mitt efternamn och i vilken stad jag bor, du hittar till och med hit. SÅ svårt kan det inte vara att höra av sig som man lovat, med alla dom vägarna att höra av sig på. Så tyvärr. Men tack för att du funnits en stund, tack för att du brytt dig ett tag. Tack för alla fina saker, som jag inte bett om, så du kan inte heller kalla mig krävande, för det är du som velat ge och jag som tacksamt tagit emot. Jag har inte krävt nånting. Men tack för allt det. Nu orkar jag inte sitta på spänn nå mer. Jag orkar inte vara ledsen inför våra möten och/eller efter våra möten pgr av ovisshet och till viss del visshet.

Jag kommer sakna dig, det ska jag inte hymla med, och jag är riktigt ledsen över att det inte fungerade bra den här gången heller. Riktigt ledsen. Du hade kunnat höra av dig. Det är faktiskt så enkelt. Jag är oxå riktigt ledsen över att jag och LilleB nu då förmodligen inte kommer träffas så mycket, och det blir nog inte bara jobbigt för mig utan även för LilleB.

Kalla det vad du vill. Men det får vara färdigt nu. Jag gråter. Och nu får det vara nog. Vi kommer aldrig att få en bra stabil relation. För du är inte stabil. Jag kan inte räkna med dig på riktigt när det går åt helvete.
Å säg för fan inte att jag kunde ha hört av mig istället. För du sa att du skulle ringa. Du ringde inte. Du har inte hört av dig. Som sagt så har du en jävla massa möjligheter att höra av dig. ..

Nu är jag arg och ledsen. Är stressad så min mage snart ramlar i bitar igen.
Jag pluggar på över helfart den här veckan, för tydligen så om jag inte får färdigt kurserna innan torsdag så får jag inget CSN till hösten å då blir det ingen folkhögskola. Min mor har slutat höra av sig igen. Och den här gången orkar jag inte ta några undanflykter. jag orkar inte bli dumpad av henne igen och jag orkar inte längre gå på spänn och på tå runt henne för att få umgås med henne å lillebror. Jag är ledsen. Jag orkar inte mer!! JAG ORKAR INTE MER!

4 kommentarer:

  1. Tycker det kan va en bra början och kolla vilket nr som står på dig. Vi hade gärna ringt men jag som de flesta andra har numret i telefon. Robban har inte sparat ditt nummer. Går bra att skrika utan att ta reda på hur det är. SORGLIGT!!!
    OM DU KAN VÅRT HEMNUMMER SÅ VARFÖR HAR DU INTE RINGT !!!

    Löjligt och superfånigt.....men men vad hade vi väntat oss!!!

    SvaraRadera
  2. Något som fascinerar mig ordentligt nu är att du återigen lägger skulden på mig. Du lägger ditt ansvar på mig. På eniro står två telefonnummer,fungerar inte nummer två så fungerar logiskt sätt nummer ett. Sen är det fortfarande så att det finns både mail, facebook och blogg. Men dom aspekterna tänkte du tydligen inte på. Och varför skriva dig som anonym? Vågar du inte skriva under med ditt namn. Tyvärr. Jag går inte på den niten igen. Det är inte mitt fel, det är inte jag som är sorglig och det är inte jag som ska ha skulden.

    SvaraRadera
  3. det löjligaste jag har hört/ sett är att en 50 årig mamma skriver sån här jävla skit på en publik blogg. om de ska vara svårt att ringa så kanske man kan skriva ett mail. kan tyckas att vi är likadana eftersom ida skrivit här och jag kommenterar. blir bara så förbannad! skillnaden är att vi är 20 o du är 50! de är löjligt! människor utan sjävinsikt och som lägger över sina tillkortakommanden på andra är löjliga, INTE 20 åriga tjejer som behöver sin mamma och som tror på vad hon säger, gång efter gång!

    SvaraRadera