Det är vinter i Delsbo, dock en snölös sådan. Men det är vinter. Minusgraderna ger en rosiga kinder å en röd liten näsa när man är ute. Ljusbacken har fyllts på med människor och alla är så fina, med samma visioner å samma vilja. Det är nästan lite för fantastiskt hur bra allting utvecklar sig. Vi fick lite Juldukar å annat pynt av Mathias mamma, så inomhus har jag pyntat lite. För första gången tror jag(?!). Å snart lyser det om granen här ute, för ljusslingor fick vi oxå! Tänk att just den här vintern känner jag mig på något vis pånyttfödd. Jag känner att hela jag får plats och jag får vara hur barnslig jag vill. Julpynta hur jag vill (glitter å små julkulor i blommorna!) å titta på julkalendern utan att känna mig fånig. Bara visa allt av mig, jag vågar vara sur när jag är sur å glad när jag är glad å barnslig när jag vill det. Det är så skönt att vara hemma i sig själv, i sitt hem å med sin kärlek. Så nu är jag pirrig som ett barn den här vintern inför julen å allt. Det känns - magiskt på något vis. Jag trallar redan julsånger, funderar på klappar å rim, å längtar tills vi ska klä granen - kvällen före julafton hemma hos pappa. Mysigt! Imorn ska vi ha julbak å stök här på gården. Lite vuxenfolk å lite barnfolk, lussebullebak, pepparkakebak, klister å papper å hej å hå! Här ska pysslas :)
Bevackrelse sover, sött som ett barn. Jag visste inte att man kunde vara så förälskad i en man att man smyger in för att ge honom en puss i pannan när han sover. Men det är jag <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar