Dikes-Ida

Dikes Ida ska bli mitt nya namn. Haha. Mina däck är inte i bästa skick, hm. Dubben går snarare inåt än utåt så att säga. Så även idag har jag tagit dikesvägen för att rädda mitt skinn.
I korsningen i Gnarp här på kvällen så skulle jag svänga höger in på sörfjärdsvägen (det är där inne Farmor och Farfar bor). Bakom mig låg en lastbil och jag hade under hela sträckan på motorvägen hållit farten väldigt låg (60! på 90 vägen) och saktade ner i tid innan korsningen. Lastbilen börjar blinka med hellysena åt mig och han kommer närmare och närmare. Han får nog inte stopp på lastbilen! Paniken kom närmare och jag ligger i vägen för en gigantisk lastbil som i korsningen (som är i slutet av en lätt nerförsbacke) ska rakt fram, svajar fram. Jag börjar svänga och ser lastbilens hellysen panikslaget lysa mig i nacken. Valet blev snabbt, diket eller mos av lastbil? DIKET! Sladdar ner på bromsen och rattar på isen ner i diket, växlar ner till tvåan och får som tur är fäste i diket och kommer upp på min sörfjärdsväg. Jag stannade några hundra meter in och känner mitt hjärta bulta i halsgropen. Är det det där man kallar nära döden upplevelse tro? Ja.

Jisses vilka äventyr. Trots att jag saktat ner och signalerat i tid hade inte lastbilsföraren lika god framförhållning som mig tydligen. Jag trodde jag skulle skita knäck i både spiraler och andra former där ett tag! Haha.

Nu blire bastu (som det även blev igårkväll, ja vi är finnar!) :D