newtonkärlek

Newtonpussar måste vara de bästa.
Ibland när det känns så där tungt, såna där stunder när man liksom får helt slut på ork. Då drar jag upp Newton i soffan och kramar om honom riktigt hårt.. Han uppskattar det inte riktigt jämt, men just idag viftade han glatt på svansen, pussade mig ordentligt och låg sen kvar och sov i mitt knä. Kanske för att han kände att jag behövde det, eller för att han inte hade nåt bättre för sig. Vem vet. Hur som haver, jag är så j**la glad att jag har honom.

Tänkte att jag skulle orkat mig iväg antingen på konsert med Caleido på Gamla Elverket, eller till Kollektivet Lillebror för mysig maskerad. Men jag är så slut så helst av allt skulle jag vilja sova nu! Hm. Huvudvärken vägrar släppa och min kropp vägrar fungera. Knasiga leder och förkylning verkar inte vara någon bra kombo den här årstiden.

Min granne (ovanför) poppar Markoolio, hm. Han har innan verkat bara lyssna på hårdrock, å nu "vi drar till fjällen..." å annat galenskaper. Jisses, tror han nog har förfest.

Tant Ida kastar av kapsylen från en Carlsberg och lägger sig i soffan. (Tillåmed Newton får vara i soffan ikväll.) Popcorn nån?